Jag måste härifrån nu. Jag hade kunnat skriva väärsta inlägget om varför jag lämnar Gällivare, men det är inte värt det. Allt jag kan säga är att jag måste flytta bort till en plats där jag inte är rädd för att vara mig själv. För här kan man inte vara sig själv helt enkelt, det snackas för mycket. Och även om jag säger att det inte biter på mig så gör det faktiskt det. Speciellt när det kommer från någon som man tycker bra om. Sen finns det fler anledningar till att jag sticker. Men en sak vill jag säga: Tro ALDRIG att jag försöker fly från mina skelett i garderoben. De får hemskt gärna följa med mig dit ner. Jag flyr inte från något. Jag gör bara något som jag drömt om länge. Så äre. 

 

 

Jag måste helt enkelt testa det här. Fungerar det inte, så gör det inte det. Men man kan inte veta förrän man försöker. Nu vet ni! 

 

Jag vill hemskt gärna hinna umgås med alla innan jag drar!!!

..som vill ta en titt in i min skruvade skalle. Jag har skaffat en tumblr, bara för att jag kan liksom! Där kommer jag samla all fucked up shit som jag tänker på varje dag. Så klicka er in där och lär känna mig:

 

 

Idag är första dagen på ett nytt år Just därför vaknade jag med en helt ny inställning till livet idag. Efter att ha mått dåligt ett bra tag nu så känns allting plötsligt lättare. Jag tror att jag behövde spåra ur för att kunna stå upp rakt igen. Det har varit en jävligt spännande vecka för min del. Men det har jag redan skrivit om tidigare.

2013 var ett bra år för mig. Jag har byggt upp mig själv så himla mycket, och lärt mig att man faktiskt klarar det mesta, även om man inte tror det. På kärleksfronten har det dock varit dött. Jag har inte velat ha någon på samma sätt som tidigare, kanske för att jag varit mer självständig. Däremot förändrades det i slutet av året. Jag fick upp kontakten med en gammal vän under sommaren, och vi har inte slutat prata sen dess. Och efter otaliga timmars pratande så kom kärleken in i bilden. Vi har dock inte hunnit träffas och nu har han försvunnit nånstans. Jag saknar honom som in i helvete, men förr eller senare så kommer han tillbaka, jag bara vet det. "Med dig känns det bra", ett par ord som verkligen öppnade mina ögon. Men jag tänker inte sitta och må dåligt för att jag saknar honom, det har jag insett. Man kan sakna utan att vara ledsen. 

Jag har även hittat många nya vänner under året. Vilket jag är sjukt glad över. Jag har så många fina människor runt mig, vilket jag lärt mig att uppskatta. Det här året ska jag göra till det bästa med hjälp av alla mina vänner! Även om jag ska flytta bort från dem, så kommer jag alltid finnas där. Vilken tid på dygnet som helst. Ni vet vilka ni är.

 

Nu är jag så där underbart ostabil igen. Det pågår så mycket konstiga saker på insidan av mig. Jag hade nästan glömt bort att allt kunde kännas så här upp och ner. Jag är inte deprimerad, absolut inte. Jag måste bara någon gång ta itu med allt det där som jag grävt ner. Men inte idag, inte imorgon, kanske senare. Tills dess får ni leva med såna här inlägg. Lite då och då blir man så här. För hur blir man vän med sina demoner när man inte ens kan erkänna att de finns?

 

 

 

Jag blir så himla arg på mig själv! I flera år har jag suttit och väntat på chansen att packa ihop alla mina saker och flytta bort härifrån. Och jag tänker fortfarande göra det. Men jag är rädd. Nu när det faktiskt kan hända så kommer rädslan. Rädslan för att bli helt ensam, kanske kommer ingen tycka om mig. Kanske kommer massor med dåliga saker hända. Det där "kanske" gör mig rädd. Ändå vet jag själv att jag trivs bättre i Stockholm än vad jag gör här. Innerst inne vet jag att det är dit jag vill, men ändå är jag rädd. Fast det kanske är normalt att bli rädd när man ska lämna allt gammalt och starta om på nytt? Det kanske är normalt att få en klump i magen men samtidigt vara jätteglad. Jag kanske är normal ändå.

 

 

Det finns säkert många av mina bloggläsare som vill veta exakt varför jag gör det jag gör. Varför jag valde just hiphop eller varför just musik över huvudtaget.

 

Musik har varit en del av mig hela mitt liv. Jag har alltid älskar musiken och redan när jag var ca 5 år gammal så lärde jag mig att sjunga låtar på engelska. Lärde mig inte bara att sjunga dem, utan lärde mig även att förstå dem.

Sen dess har musiken liksom varit min vägledning genom livet.

 

Jag har alltid kunnat lita på att musiken skulle finnas för mig. Även när ingen annan fanns där. Speciellt hiphopen. Hiphop gör mig glad. Men självklart lyssnar jag på annat också. Musiken har liksom hållit mig uppe hela livet. Spelar ingen roll vad det handlar om, musik får mig alltid att må bättre.

 

Jag valde att starta en blogg om just Svensk hiphop. Varför? Jo för att:

1. Svensk hiphop gör mig glad.

2. Svensk hiphop behöver uppmärksammas mer!

 

Jag har pluggat min musikhistoria utan och innan. Så nu kan jag det mesta om de flesta i hiphopsverige. Satt och diskuterade detta med en av Patriks vänner i lördags, och då sa han något till mig. "Jag märker att du verkligen brinner för detta." Ja, det gör jag. Svensk hiphop har blivit mitt största intresse. "Rappar du själv eller så?" Nej. "Varför inte?" Jag vet faktiskt inte. Rap är en skill som jag hemskt gärna vill besitta. Men det kommer ta tid och träning för mig att bygga upp den. Så för nu, nöjer jag mig med att träffa artister, skriva om hiphop och leva i den kulturen.

 

Jag andas hiphop. Finns inte en minut på hela dagen då jag inte har hiphop i tankarna. Spånar och planerar dagligen på vilka artister jag vill se/träffa härnäst och hur jag ska göra för att få som jag vill. Vill intervjua, prata, bara hänga med artister. Några ställen jag vill besöka är såklart Redline, MackBeats studio, Baba Recordings osv. Jag vill lära känna alla mina "idoler" och bara softa. Men det kommer ta tid och framförallt arbete innan det blir så!

 

Så till er som undrar varför jag gör det jag gör: För att hiphopen är min livsstil, för att jag andas hiphop varje dag. För att få träffa alla mina inspirationskällor & förebilder. För att jaga det jag drömmer om. För saker som det här:

 

Senaste månaden efter studenten så har jag inte varit så himla noga med träningen och kosten. Jag har slarvat helt enkelt. Det har inte visat några exakta förändringar på min kropp men jag känner mig annorlunda.

Så efter att ha funderat ett tag så inser jag att jag inte kan hålla på såhär längre. Godis får bara ätas på helger, kolhydrater ska helst undvikas och träningen ska sätta fart igen. Känner att jag kommer må mycket bättre av det. Gymkort kan dock inte införskaffas innan lönen trillar in på kontot, så jag får väl börja med promenader efter eller före jobbet.

 

Detta kommer inte bli någon träningsblogg såklart. Det kommer fortsätta vara en nyhetsblogg med en släng av personlig touch!

 

Fick svar på ett mail idag som gjorde mig riktigt glad. Melika Zakariae (duvetinte) gav mig några hjälpfulla råd om hur jag ska marknadsföra min blogg. Känns riktigt kul också att hon har kikat in på min blogg några gånger, en sån sak är riktigt stor för mig!

 

Nu har jag en del att fundera på kring det hon skrev så jag kanske blir lite off här ikväll. Ska även vara i byn ikväll och grilla och mysa, så updaten blir låg. Tur att jag iallafall kommer ha luren med mig så jag kan planera lite med den. Planera marknadsföring och sånt ni vet?

 

Kommer nog bli asbra! Förövrigt så mår jag otroligt bra idag och det tackar jag gud för. Mitt liv är på topp, utan tvekan. Jag börjar komma åt det hållet jag vill.

 

Detta blev väldigt rörigt men jag hoppas ni förstår. Vi hörs imorgon igen pussgurkor :*

 

Hann bli nykter innan balen var slut, kul. Så nu ligger jag hemma i min säng och tänker istället.

 

Behöver ett lyft till bloggen, för statistiken blir bara sämre och sämre. Det gör mig på dåligt humör. Behöver hjälp med att marknadsföra denna bloggjävel. Sen finns det säkert hundra andra grejer som retar mig. Börjar falla tillbaka i samma gamla spår igen och det vill jag inte. Jag har ju klarat mig så bra och mått så bra det senaste halvåret. Jag vill inte låta saker å ting gå åt helvete. Men att dra upp gammalt innebär att man hamnar i samma skit igen. Well, det blir säkert bättre igen snart. Nu drar jag täcket över huvudet, lämnar verkligheten och gittar från planeten. Shuuuu

 

Har kikat igenom mina gamla bloggar litegrann. Och där hittade jag fan inget annat än "jag mår dåligt" - inlägg. Det är hemskt hur mycket jag har sett ner på mig själv. Tyckt att jag var världens sämsta människa osv. Varför? Det kan jag inte svara på. Men det har seriöst varit ett rent helvete.

 

Sen jag började ta hand om mig själv så har allting blivit så himla mycket bättre. Jag fattar inte hur jag har kunnat se ner på mig själv så mycket som jag gjort. Jag finner ingen vettig förklaring. Nu det senaste halvåret så har jag liksom lärt känna mig själv bättre. Och med det, så har jag även börjat känna mig mycket bättre. Nu kan jag helt ärligt säga att jag är en bra människa. Jag är stolt över mig själv. Jag har blivit så himla självsäker, inte kaxig dock. Jag är en bra människa, en fin människa, och så är det bara. Jag är inte bra på allt, men jag är bra på mitt sätt. Jag skriver inte detta för att verka "störst, bäst & vackrast", utan för att visa att man faktiskt får tycka om sig själv. Alla är vi bra på något sätt.

 

Tänkte mycket på detta igår och var tvungen att skriva ner det. :)

Jag har kommit till en period i livet då jag har väldigt svårt för att vara rastlös. Allt ska hända direkt och jag vill helst ha 100 bollar i luften samtidigt. Så det jag nu har börjar spana på är eget företag. (Notera att det inte kommer hända än på ett tag). Det började faktiskt som ett skämt mellan mig och en släkting. Men nu på senaste så har jag börjat kolla runt på allvar. Min första tanke var självklart en Streetwearbutik. Nackdelen är ju att det finns sjukt många sådana, men då blev min tanke att kanske beställa in lite ovanliga märken. Då sticker man ju ut ur mängden osv.

 

Men än så länge är det ju bara en tanke. Men en tanke blir lätt så mycket mer än så! Vi får helt enkelt se vad som händer i framtiden.