Nu har jag trillat av banan igen. Men vad gör det? För nu har jag alla tillfällen i världen att blogga, för nu har jag äntligen min egen dator. Så jag behöver inte stå i kö för att använda datorn längre. Nu ska jag verkligen försöka blogga varje dag efter jobbet. 

 

Tillbaka till ämnet. För några dagar sedan så släppte Alpis nytt material, för första gången på ett tag. Och som vanligt så blev jag inte besviken. För han har alltid så mycket känsla och så mycket betydelse i sina texter. 

Jag hoppas dessutom på att det kommer fler såna här dundersläpp, inom en snar framtid!

 

First of all, jag förväntade mig inte denna kombo. Not by a longshot. Det kändes nästan som att artisterna i fråga gör alldeles för olika musik. Men JÄVLAR vad bra det blev. Jag är mer än positivt överraskad. Jag är så hypad. Om man kan använda det ordet. Jag vill ha mer liknande kombos. Typ nu helst. Haha!

 

Nej men allvarligt, låten var riktigt riktigt bra. Och videon passade bra till låten, en typisk trapvideo. (Inget negativt menat!)

 

 

Sista delen i Viktor Ax trilogi är ute, sen igår om jag inte har helt fel. Dom tidigare två släppen har hamnat bland mina favoriter ganska snabbt, så jag hoppades på samma sak med denna. Jag hade absolut inte fel, det är absolut en hel del grymma artister även denna gång. Ett nytt tillskott är ju Mwuana. Det hade jag helt ärligt ingen aning om, att de skulle göra en låt tillsammans. 

 

Om jag ska välja två favoriter från EPn så blir den första såklart "100 000" som han gjort med Mwuana, och "Höjer basen", som för mig innehöll ett helt nytt namn, Rozh. 

 

Lyssna på hela EPn ni också!

 

Det här kan vara den finaste låten jag har hört på väldigt länge. Wow. Fick värsta känslostormen kastad rakt i ansiktet. Jag kände inte Aiman, men jag har sett honom ett flertal gånger, och efter det tragiska som hände så fylldes mitt instagramflöde av bilder på honom. Att så unga människor ska behöva mista livet är fruktansvärt.

 

Men när man hör en sån här låt, så är det väldigt svårt att låta bli att känna saker. Så för mig, går denna ut till alla de unga människor som slitits ifrån oss alldeles för tidigt. 

 

 

Jag såg videon till den här redan i början på veckan. Dock hade den bara släppts exklusivt via Kingsize då, så jag kunde inte dela den. Även om jag verkligen ville. Sen kom verkligheten ikapp, och jag har verkligen inte hittat tiden.

 

Att det har varit tyst från Ivory ett tag, det vet nog alla. Men jag förstår honom. Mycket har hänt, och det är en del av det som han tar upp i den här låten. Men jag kan även låna en liten text från Kingsize, så kanske ni förstår bättre.

 

 Musiken fick lida för det då många saker kändes hopplöst och jobbigt, men efter insikten att musiken är en av dom få saker som varit positiva i mitt liv på väldigt länge, och att det är den grejen jag alltid på riktigt älskat att hålla på med så gav jag mig in i studion igen hungrigare än någonsin.

 Så jag vill börja nya året med att dela med mig av låten “Så långt bort”. Plus jag vill aldrig svika mina lyssnare som backat min independent grind sen dag ett, så förvänta er mycket ny musik från mig under 2017.”

// Ivo

Videon är iallafall inspelad i Medellin i Colombia. Är det bara jag som tycker det är jäävligt tungt?? Låten i sig var också dunder. Det var typisk Ivory-stil, men ändå inte. Det är något som är annorlunda, men jag kan inte sätta fingret på vad. Bra var den iallafall. Och samarbetet med Von Haartman är något jag väntat på.

Kolla in videon ni också:

Det här har varit min favoritlåt hela helgen. Jag har verkligen snöat in mig helt och hållet. Jag blir aldrig aldrig aldrig trött på Mwuana. Han har varit min absoluta favorit, ett bra tag nu. Jag kan bara inte få nog.

 

Dessutom vill jag bara tillägga vilken underbar kombo han och Skander är. Fler låtar tillsammans i framtiden, tack!

 

Denna släpptes nu i fredags, om jag inte minns helt fel. Hittade den på Spotify när jag åkte till jobbet i alla fall. (Tågresan till och från jobbet är den bästa tiden för mig att lyssna på nya släpp.)

 

Det enda jag kan få fram just nu är iallafall att detta var en riktigt bra låt, med riktigt viktigt budskap. Och jag tycker att varenda människa som klickar in på min blogg, behöver lyssna på den här.

 

Ja, jag är lite efter med denna, men shit happens.

 

Ända sedan jag hörde Jireel första gången så visste jag att han skulle slå igenom förr eller senare. Och let's face it, han är sjukligt tung, för att vara så ung. (Det var inte meningen att rimma, haha!)

 

Det var en väldigt stark debut-EP måste jag säga. Det var liksom inga framstressade låtar, utan han har verkligen lagt ner tid på att göra det ordentligt. Min favorit av de nya låtarna på EPn var nog "Amen", men det var sjukt svårt att välja bara en.

 

 

Okej, så min första tanke var "Omg, det här är inte likt nåt Linda har gjort tidigare.." , men det betyder inte att det var dåligt. Tvärtom, jag blev positivt överraskad. Det var liksom kaxigare, hårdare, och framförallt: riktigt jävla bra!

Jag hade dock hoppats på en tillhörande musikvideo. Men vem vet? Det kanske dyker upp.