Oftast lyckas jag välja årets låt väldigt tidigt på året. Men 2016 blev ett undantag. Det är absolut inget illa menat dock, tvärtom. Det har varit ett sjukt svårt val. För det har släppt så sjukt många grymma låtar! Men vissa fastnar mer än andra, och så är det nog för alla. 

 

Parham släppte visserligen sitt album rätt tidigt, i Maj om jag inte minns helt fel. Men jag hittade det inte förrän i början av oktober. Vilket är sjukt dåligt av mig för att vara helt ärlig. I sin helhet så var det ett väldigt starkt album. Men det var speciellt en låt jag fastnade för, så då är det klart att den blir årets låt. "Håller mig vaken." 

Jag tror jag fastnade redan när första ljudet lämnade högtalarna. Beatet var så otroligt drömmigt, och det fick mig så otroligt lugn. Låten gick på repeat i hörlurarna, hela dagen på jobbet, när jag hittade låten. Det slutade med att jag kunde den utantill på mindre än en dag, haha!

 

Det första jag kände var nog behovet av kärlek. För om man lyssnar på texten så vill man inget annat än att vara så där underbart kär, som han verkar vara. Dessutom kunde jag nog relatera till texten ett tag. Tolka det hur ni vill. 

 

Parham är en stjärna på att skriva texter som verkligen fångar min uppmärksamhet. Hans musik liksom prickar mig rätt i själen. Och det är för mig en stor grej. Med just denna låten så fångade han mitt hjärta ganska snabbt. För när hans röst flyter ihop med beatet så blir jag liksom helt hypnotiserad. Just därför blev denna vinnaren av årets låt 2016, för den gick rakt in i hjärtat och stannade där.

 

Dessa två killar från Göteborg tpg mig med storm i början av året. Det var faktiskt min fina Bella som introducerade mig för dem. Och jag kommer ihåg vad hon sa till mig. "Dem här 2 kommer bli så jävla stora, vänta bara." 

Jag visste att hon hade rätt, för jag hörde precis samma sak som henne: talang!

 

Under året så har jag följt dem och deras framgång flitigt. Jag märkte hur de syntes mer och mer överallt på sociala medier, och sen kom den dagen. RMH Blockparty, när jag äntligen fick se dem live, på hemmaplan. Och de var minst lika bra live, som när jag spelat deras musik på Spotify. Det var längesen jag blev så tagen av en livespelning som när jag hörde och såg Sammy & Johnny. 

 

Och plötsligt såg jag hur de slog igenom. Med en riktig smäll. Nu är de liksom överallt. Deras musik öppnade en helt ny dörr för mig. Deras beats är unika, för att de har en sjukt duktig producent, Filip Hunter. Och sättet de spottar sina rader på likaså. 

De har såklart släppt videos då och då under hela året. Men det var inte förrän debut-EPn kom, "Hundra80", som jag bestämde mig. Detta ÄR årets fucking nykomlingar. 

Det har poppat upp många nya grymma artister 2016, men ingen har imponerat på mig lika mycket som dessa två. 

 

Sammy & Johnny Bennett är en viktig del i svensk hiphops framtid. Och 2016 var året som de sparkade upp dörren på riktigt. Jag hoppas och önskar att alla ska se dem på samma sätt som jag gjort det senaste året. Dessutom hoppas jag att deras framgångar fortsätter på samma spår, för jag vill verkligen höra mer av det här. Mycket, mycket mer.

 

 

 

Jag började skriva denna motivering med målet att ha skrivit den till årets EP. För där tror jag alla håller med mig, "Välkommen hem" var årets jävla EP. Men efter vägen förändrades något. Motiveringen blev mer och mer inriktad till Erik Lundin som artist. Så därför får han båda kategorierna iår. Vill ni veta varför? Fortsätt läs.

 

Ingen EP har imponerat mer på mig under det här året, än just "Välkommen hem". Erik Lundin tog mig med storm redan förra året när han släppte "Suedi" likt en bomb över Sverige. Men när den första EPn kom, så var mitt val för det året redan gjort. Något som jag helt ärligt ångrar idag. Men som tur var, släppte han en till bomb 2016.

 

Tro mig, jag har lyssnat på Erik Lundin i evigheter, redan långt innan Suedi. Sedan back in the days när han gick under "Eboi". Men som många andra redan sagt, något förändrades när namnet byttes ut. Texterna på svenska känns liksom råare, ärligare, och det finns så mycket känsla bakom skrivandet. Han liksom målar upp hela världar med sina ord. Han är en poet, vilket han än en gång visade med "Välkommen hem". Men den skiljer sig ändå rätt mycket från förra släppet. Melodierna på den här EPn är mjukare, och på något vis lite mer harmoniska. Soundet är mindre elektroniskt. Den känns lite mer klasskisk hiphop helt enkelt. 

Men för att vara helt ärlig, när det kommer till Erik Lundin, så lyssnar jag mer på hans texter än musiken i bakgrunden. För om det är något han är, så är det en av Sveriges vassaste låtskrivare. Bara textmässigt så är hans senaste släpp ett mästervärk, detsamma kan man säga om "Suedi". Han är sjukt kreativ i sitt textförfattande, och beatsen i bakgrunden kompletterar bara magin. 

 

Så tack Erik Lundin. För att du är en fantastisk låtskrivare, och artist. Du har härmed tagit hem 2 kategorier för den bästa musiken 2016, och jag hoppas på att få höra ännu bättre grejer från dig under nästa år!

 

Alltså shit vilken mix. Jag blev sjukt imponerad av denna. Även om den inte riktigt klickade med vad jag lyssnar på för tillfället, när den släpptes alltså. Men för mig handlar allt om vilket humör jag är på, så min smak skiftar rätt mycket. 

 

Jag har lyssnat mycket på denna de senaste dagarna faktiskt. Den fastnar lätt när man väl börjar, haha! 

Jag lovade att jag skulle dela denna för typ.. en vecka sen? Men livet har varit så sjukt ivägen känns det som. Så jag ber om ursäkt för förseningen, om artisterna i fråga skulle se detta. 

 

Men även om det gått en vecka sen den släpptes, så kunde jag inte låta bli att dela den. Det är alltid så med låtar som jag verkligen gillar!

 

 

Den här kategorin var nog den lättaste iår. Varför? Jo för att direkt jag såg denna så visste jag att ingen kommer slå den. Inte på hela året. 

 

För det första så är detta en 360 video. Vilket innebär att den är filmad med 360 graders kamera, så man ser verkligen ALLT. Och man kan vrida bilden i princip hur mycket som helst. Det blir lite som att man är med i videon själv. Helst skulle jag nog se den med ett par VR-glasögon, bara för att göra den ännu bättre. 

 

För det andra, hemmafest-viben fångade mig direkt. Den där enkelheten i en hemmafest, den där känslan man får. Ni vet exakt vad jag menar. Det är svårt att förklara, men alla borde ha känt den någon gång. Intimt kanske är rätt ord att välja, men jag vet inte riktigt. 

Sedan vill jag bara tillägga att Mwuana är den enda som gjort den här typen av video hittlls, vilket också gjorde mitt val sjukt enkelt. Nytänkande är alltid något som fångar min uppmärksamhet.

 

Från början så tänkte jag faktiskt vara med på inspelningen av den här videon, men när det väl kom till kritan så blev det inte av. Vilket jag ångrar grovt efter att ha sett resultatet. Dessutom var det många andra grymma artister på plats, utöver Mwuana. Han är förövrigt fortfarande en av de bästa i Sverige, och det kommer nog aldrig förändras. Att det var så många grymma artister med i videon, är ännu en anledning till att det blev årets video. Den visar liksom sån gemenskap. 

 

Summan av detta blir att Mwuana fortsätter briljera som artist. Och detta var bara ett av hans många grymma släpp det här året. Dessutom är ju låten så jävla bra, har spelat den tusen gånger under året, minst. 

 

Fortsätt med det du gör!

 

Keya har taggat sina instabilder med #Kvarti5tour hur länge som helst, och jag har inte förstått någonting alls. Fram tills nu då. Och jag älskar den här låten. Den känns så spontan på något sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men den är sjukligt bra iallafall. Och videon speglar typ varenda utekväll någonsin. Haha!

 

 

 

Svensk trap är alltid lika spännande. Man vet liksom aldrig vad man ska förvänta sig. Men om det är något jag lärt mig, så är det att We Lit, och Dilly D, alltid vet vad dem gör. Både låten och videon var asfeta! (Hade inte förväntat mig något annat heller).

 

Kolla in den om ni är som mig, och har missat den!

(Ursäkta omslagsbilden, men fick ta den jag hittade först.)

 

Ja hörrni, jag är fullt medveten om att den här låten har funnits ute ett tag. Jag har haft den på min playlist sen den släpptes. Men enligt mig, så är en låt alltid liiite bättre när det kommit en video. Så jag väntade på videon till denna innan jag öppnade upp mig om den. 

 

Alltså jag tror jag är kär. Även fast det gör lite ont i hjärtat att se den här videon, för den påminner mig så mycket om en person som inte längre finns i mitt liv. Men jag kommer hitta en sån person igen, right? Den här låten och videon ger mig iallafall hopp! 

Allyawan är så jävla grym! Dessutom har jag sett på sociala medier att han ska släppa album snart?? Eller har jag fel? Otroligt förväntansfull dock.

 

Wow. Jag är riktigt imponerad över denna. I de flesta låtar hör jag artister glorifiera pengar hit och dit. Inget illa om det. Men den andra sidan av saken behövde också pratas om. För det finns nackdelar också. Men skit i vad jag säger, lyssna på hans ord istället. Så kommer ni förstå varför jag blev imponerad.

 

Väldigt bra video också vill jag bara tillägga, tydlig story.

 

 

Det har varit tyst från Joel Fungz ett bra tag. Men för ungefär en vecka sedan släppte han den här bomben. Men eftersom jag är keffast på planeten at the moment så har jag inte hunnit lägga upp den förrän nu. Men bättre sent än aldrig va?

 

Allt i videon gick så sjukt snabbt så hängde knappt med, haha! Men gillade verkligen stuket på videon. Han liksom jagade sig själv genom hela grejen. Älskar när artister testar nya typer av videos!

 

Godkväll eller vad man nu säger vid den här tiden. 

 

Alltså jag blir så jääävla ledsen när jag ser min nuvarande statistik. Jag vet även att det är mitt eget fel att den ser ut som den gör. Jag bloggar inte regelbundet längre. Men det är så himla svårt att få ihop det för tillfället. Och stressen som det skapar i mitt huvud gör mig så ledsen. 

Jag har funderat på att kasta bloggen åt skogen många gånger den senaste månaden. Mest för att jag inte riktigt lyckas pussla ihop det just nu. Och mitt nya jobb, som jag faktiskt tjänar pengar på, känns viktigare. Men förra helgen vaknade jag upp lite.

Efter ett snack med en polare om framtiden och så, så insåg jag. Det är ju för fan musikbranschen som är min framtid, och min blogg är min enda väg in i musikbranschen. Jag VILL INTE sluta blogga. Det är ju så himla roligt. Det är roligt att skriva, det är roligt när ni skickar musik till mig. Det är roligt att upptäcka nya artister, och det är roligt att gå på konserter. Jag vet inte hur, men jag måste hitta ett sätt att pussla ihop detta med mitt jobb. Och bara man vill, så går det.

 

Sen måste jag dessutom hitta en praktikplats, inom musik alltså. Egentligen så har jag bara tre alternativ att fundera över. TGR Music Group, RMH, eller Nivy. Det är dem tre ställena som lockar mig mest, men jag vet inte hur jag ska lyckas få praktikplats. Det gäller väl att maila och kolla vad dem säger? Antar jag? Haha.

 

Utöver detta så har jag länge gått och funderat över hur trött jag är på singellivet. Jag har varit singel i alltför många år och nu är jag less. Mitt problem? DET FINNS INTE TID FÖR EN JÄVLA POJKVÄN. Jag önskar verkligen att jag hade tid att träffa någon. Men jag kan knappt pussla ihop livet alls just nu, och då är det inte optimalt att träffa någon. Dessutom så träffar jag alltid bara svin, eller upptagna killar. Så jag är rädd, okej? Detta är dock ett problem som jag inte tänker gå in djupare på här i bloggen för jag vill inte vara för privat. Nu vet ni.

 

Så som ni märker så är livet ganska galet just nu, och jag hoppas ni ger mig lite tid att komma tillbaka på fötter igen.

 

Ni som klickar in här varje dag är så jävla guld, hoppas ni vet det.

 

 

Jag känner mig så sjukt keff, för att jag inte delade Silvana Imams nya album när det släpptes. Jag vet inte vad som flög i mig, för hon är så jävla bra!

 

Den här videon är iallafall en del av den kommande kortfilmen, som ska göras av hennes album "Naturkraft". Och jag fullkomligt älskar den. Alltså ljusen, människorna, och musiken passar så otroligt bra ihop. Videon beskriver en bra utekväll så jävla bra. Men den slutar inte så bra, haha. 

Silvana och Dida passar också så otroligt bra ihop. Jag hade faktiskt inte hört den här låten innan heller. Men den åkte ner i min playlist direkt. Såååå braaa!!

 

Faraz slutar aldrig imponera på mig, helt allvarligt. Han gör helt jävla fantastisk musik. Hur många kan hålla med mig?

 

Den här gången gör han det med en grym producent också. Samma producent som jobbat med Joakim Gissberg tidigare, och skapat magi. 

Tillsammans har dem skapat något helt fantastiskt. En helmysig kärlekslåt. Det här är en låt som jag absolut kommer lyssna flitigt på ett tag framöver. 

 

Hoppas ni också gillar den!

 

Alltså jag har missat sååå mycket fet musik när jag jobbat! Det är svårt, men jag försöker verkligen pussla ihop bloggen med jobbet. Mer om det i ett annat inlägg.

 

Denna har varit ute ett tag, jag vet faktiskt inte riktigt hur länge. Jag har sett den passera i mitt flöde flera gånger, men jag har liksom aldrig hittat tiden till att dela den, synd men sant. 

Den här låten var jävligt fet tho! Så jag kände att jag absolut måste dela den.

 

Lyssna in den ni också: