Alltså herregud. Förlåt för att jag än en gång gjort bort mig. Jag hade planerat en hel blogghelg förra helgen. Men något hände på fredag, och det har tagit mig nästan en vecka att få ordning på huvudet igen. Terrorn kom till Stockholm. Det var inte oväntat, men jag hamnade i någon konstig chock ändå. Ni kanske inte tycker att det är en ursäkt, men för mig är det just det.

 

Men iallafall. I Torsdags var jag på releasefest för första gången på minst 6 månader. Jag fick en inbjudan på Facebook av DIlly, och jag kände liksom att "nää nu är det fan dags att ta tag i det här igen." Så jag gick dit med Linnea. Jag träffade fett många bekanta ansikten, och efter att kvällen tog slut så var jag inne i världens största lyckorus. Bästa kvällen på länge, helt klart.

 

Som jag förstått det så är detta Dillys debutalbum. Och gud vilket album! Jag hörde ju som sagt några av låtarna live i Torsdags, och redan där var jag sjukt imponerad. Så dagen efter när jag åkte till jobbet lyssnade jag igenom hela albumet, från början till slut. Och helt ärligt, det fanns inte en enda dålig låt. Jag kanske inte fastnade för alla lika hårt. Men snubben har talang! 

 

Min favoritlåt är helt klart "Adidas", så klart.