Jag har alltid gillat Keya. Sedan första dagen jag hörde "Vad händer len" så har jag väntat på ett album. "Han måste släppa ett album" har jag tänkt om och om igen. För Keya har något som många andra inte har. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men han har det. Så äntligen idag släppte han sitt debutalbum. Nyanser av blå.

 

Skivan träffade mig rakt i hjärtat. Läste någonstans på Facebook att den här skivan behövdes i allt mörker. Jag håller med om det. Den behövdes. Den gav mig en hel hög med olika känslor. Precis som det ska vara med musik. Har lyssnat låtarna om och om igen i några timmar nu. Och fler lär det bli.

 

Det här är hiphop. Riktig hiphop. Från hjärtat. Inget skryt eller skräp. Bara riktig jävla hiphop.

Ps. Keya om du skulle råka läsa detta så vill jag jättegärna involvera dig i bloggen på något sätt, en intervju till exempel!

 

Lyssna på det helt jävla fantastiska albumet på Spotify!