Alltså förlååååt från djupet av mitt hjärta för att jag totalt skitit i bloggen i flera dagar. Men sanningen är att jag bara har försökt ta vara på tiden här med min tornado eftersom ingen av oss vet när eller om vi kommer se varandra igen. Visst låter det hemskt? Jag kan lova er att mitt hjärta värker redan nu. För om lite mindre än ett dygn så sitter jag på planet hem till Sverige. Och jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Det enda jag vill just nu är att stanna här borta i all evighet och bara vara. Resten av mitt liv känns så sjukt oklart och enbart jobbigt. Jag vill inte till Sverige, inte till Stockholm. Jag vill inte göra något alls just nu. Och jag vet inte om det är bra egentligen. Jag hade behövt lufta tankarna till någon. Men vet inte vem.

 

Nu ska jag fortsätta med vad jag gör här i lägenheten. Tänkte överraska min tornado, han gillar att klaga annars. Men nu jävlar. Klagar han så blir jag sur.

 

Vi ses imorgon mitt helvete, paradis och hemland.