Något hände igår. IGEN. Jag är så trött på det här. Men vissa saker "måste" man tydligen gå igenom för att det är "meningen". Alltså haha jag skrattar det där rakt i ansiktet idag. Det där är bara en ursäkt för att det ska kännas bättre. Jag vet vad jag gjorde fel den här gången, och jag mår inte bättre för det. Jag gjorde fel, fast jag egentligen inte ville, och jag förlorade det finaste jag hållt i mina händer. Shit happens, jag har bränt den bron nu. "Du gjorde inget fel!" Fast jo, det gjorde jag. Den andra parten också, men mest jag. 

Jag trodde också att jag visste vad jag ville göra med mitt liv. Men efter en realitycheck igår så har jag ingen aning. Trodde jag ville flytta men det kommer ju inte hända. För hur ska jag hitta boende när jag kommer tillbaka till Sthlm? Plugga ska jag väl göra I guess. Igår kändes det ju som en dream come true så jag måste väl tvinga mig själv. 

Jag är jätteglad över de fina kommentarerna jag får på Facebook. Men jag tror inte att ni förstår. Alla säger att jag ska fortsätta kämpa, men jag har ingen aning om vad jag kämpar för. 22 år av 90% otur har gjort mig rätt uttömd på energi. But I'm still standing, det är väl bra.

Orkar ej skriva mer för tillfället. Hör av mig på ett tag.