Anonyma kommentarer

Jag bloggar fett ojämnt och konstigt nu, det vet jag. Men jag har så mycket att tänka på. Funderingarna på att åka hem tar störst plats. Jag saknar mig familj och mina vänner helt sjukt mycket. Men ändå så vet jag inte om jag är redo att åka hem än. Åka hem och möta alla gamla känslor och alla hatfulla människor. För jag har verkligen börjat tro på mig själv nu, tro på att jag kan komma dit jag vill. Men hemma? Där finns det inte många människor som tror på mig. Hemma finns alla de där som sprungit bakom min rygg och hånat mig och vad jag gör med bloggen. Just nu så biter det inte på mig. Jag känner bara "HAHA i era ansikten". Men när man väl är där så kanske det känns annorlunda. Det är det som skrämmer mig. Därför har jag bestämt att jag kommer vara väldigt försiktig med vilka människor jag träffar när jag kommer hem. För nu är det dags att rensa alla hatfulla och falska människor ur mitt liv. Jag behöver inte människor som försöker dra ner mig. 
 
Men mitt i all den här rädslan så är jag stolt över mig själv. För jag har träffat så många människor som jag tidigare drömt om att träffa. Jag har tagit bild med långt ifrån alla jag träffat, men jag är lika stolt ändå. Jag har hunnit med mycket på dessa 2.5 månader som jag bott här. Och mer ska det bli! Besökssiffrorna här på bloggen har stigit enormt sen jag kom hit också. Och sådant gör mig glad. När jag tänker efter så borde allt det jag är stolt över väga mer än rädslan. Jag måste bara övertyga mig själv. Övertyga mig själv om att jag kommit en bra bit på vägen, och att jag kan komma längre bara jag vill det. Sen är det ju himla bra att jag har någon som peppar mig, någon som är villig att hjälpa mig på vägen. Hon vet vem hon är, jag behöver inte nämna något namn. 
 
Så, trots att jag är rädd för att möta det gamla, så är jag stolt över mig själv. Och jag hoppas att den dagen jag sätter mig på planet hem så kommer rädslan blåsa bort helt. Och till alla er som försökt trycka ner mig med anonyma kommentarer om att jag skulle vara en wannabe, att jag "sitter och pumpar kartellen i hopp om att bli nån rapstjärna" osv: I alla era ansikten!
 
 
 
Förlåt för ett rörigt inlägg. Jag ville bara ha det sagt.
 
"Fuck vad nån säger, bakk vi gör grejer. Länge leve vi!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback