Jag vet inte riktigt vad jag känner just nu. Om jag är rädd eller bara förväntansfull. Det är en ganska läskig känsla. Väskorna står inne i mitt rum, nästan färdigpackade. Nästan. Imorgon när jag vaknar så slänger jag ner de sista sakerna, sen drar jag. 15.11 går tåget. Tåget 116 mil hemifrån. 116 mil från staden jag hatar av hela mitt inre. Ska bli så himla skönt att komma till Stockholm, men ändå så skrämmande. För jag är livrädd för att bli ensam. Verkligen livrädd. 

 

Det ska nog lösa sig ska ni se. Allt går om man bara vill det nog mycket. Och min sista kväll i Gällivare firar jag med Crille, och han 100 koppar kaffe! 

 

Vi hörs imorgon innan jag åker, jag lovar.