2007 var första gången jag hörde Snook. 14 år gammal, på Lussevakan, på Nordan i Malmberget. Visste inte vilka de var, hade inte en aning. Jag tyckte mest bara att det skulle bli kul att se något nytt. För mycket smink, lite för mycket attityd, långt ifrån personen jag är idag. Var osäker på vem jag var. Musiken började pumpa i lokalen och jag stod nästan längst fram. Killarna från Snook hade jag aldrig tidigare sett, men Kihlen (Oskar Linnros) blev jag nästan kär i. Hans texter och hans flow skakade om min värld, sen kan man ju inte heller neka att han ser grymt bra ut. Kommer ihåg att jag sträckte mig mot scenen, och Oskar tog min hand. Haha! Det var nog total lycka just i det ögonblicket. Men iallafall, efter den kvällen så satt jag och tokletade efter Snooks musik överallt! Så idag när jag hörde bl.a. Lejonhjärta och Längst fram i taxin på radion så blev mitt hjärta alldeles varmt. Det var nog efter Snook som jag började inse att hiphop faktiskt var en stor del av mitt liv. Även om det inte är förrän nu som jag verkligen hittat mig själv, så var nog Snook en stor del på min väg dit jag är idag.

 

Numer är ju Oskar lite mer utav en pop artist, men jag kommer aldrig sluta lyssna på honom. Jag gillar musiken som han gör nu också. För mig kommer han alltid räknas in i den Svenska hiphopen, vilken musik han än gör.

 

Strax ska han iallafall rappa live, så nu måste jag släppa denna nostalgitripp och koncentrera mig på radion!