Ett år

Ett år har gått sen en vän till mig försvann. För ett år sen fick jag det tunga beskedet. Det känns så overkligt att det redan är ett år sen. Jag var 116 mil hemifrån, och beskedet slog mig som en tegelsten i bakhuvudet. Det är nu ett år sen jag stapplade ut på altanen och grät, samtidigt som jag försökte berätta till mamma vad som hänt. Även om vi inte pratat på sjukt länge, så gjorde det ont att du inte längre fanns.
 
 
Jag hoppas du tar hand om dig vart du än är. Du och alla de andra alldeles för unga änglarna måste ta hand om varandra. Jag saknar dig! Vila i frid nu kompis.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback