Det är över nu.
Jag är ostabilare än någonsin. Känns som om marken under mina fötter brister och jag liksom haltar fram. Min enda fasta punkt är borta. Har läst några få rader säkert 20 gånger idag. Min enda fasta punkt är borta. Jag är helt tom. Det kanske faktiskt är över på riktigt nu. Nu har jag tappat fotfästet. Helt & hållet. Aldrig har jag relaterat så här mycket till en enda låt.
"Hade ett hjärta fullt av slag,
De kom och tog det från mig idag.
Allt runt här känns så grått,
allt ljus vi såg har dött.
Nu är du fast, och jag längtar bort.
Det är över nu,
inget mer "jag & du"."
Kommentarer
Trackback
