Kom att tänka på en grej igår när jag stod i duschen. (Jaha? Tänker ni nu)

 

Jag liksom stod och tänkte på mig själv, och vart jag var för bara ett år sen. Bara ett halvår sen till och med.

Jag har i hela mitt liv varit den där lilla osäkra räkan som gömt sig bakom alla andra. Aldrig velat göra väsen av mig. Har däremot hunnit med en massa knasigt i hemlighet men det är inget jag vill tala om. Tillbaka till ämnet: Jag var mobbad i flera år. Inte nu sådär jättegrovt men mobbningen fanns där. Blev helt enkelt trackad för att jag var annorlunda. Där har ni anledningen till att jag varit tillbakadragen.

 

Sen kom alkoholen in i bilden, och då blev jag ju såklart helgalen. Men bara under inflytande av starka drycker. Nykter så var jag som jag alltid varit. De som kände mig, kunde få mig att prata hur mycket som helst. Men nya människor gömde jag mig från. Och sån var jag, fram tills för lite över ett år sen. Då jag råkade göra bort mig i fyllan. Eller jag trodde att jag hade gjort bort mig. Jag skrev till en helt för mig okänd människa, som dessutom var bosatt 116 mil härifrån, och frågade om han och hans grupp ville komma hit upp och ha en spelning. Det var nog det mest otänkbara jag har gjort. Och sen att han gick med på det och faktiskt kom hit upp är en helt annan historia, som ni kan läsa om i arkivet "Februari 2012". Det var iallafall inte detta jag ville komma fram till.

 

Efter att de hade gjort sin grej här uppe så gick jag tillbaka till gamla rutiner. Satt tyst för mig själv igen och var vettskrämd för allt som hade med människor att göra. Varje gång jag kollade mig i spegeln så ville jag typ..kräkas. Så illa har jag tyckt om mig själv. Jag tryckte konstant ner mig själv, vilket ledde till att jag mådde skit, vilket i sin tur ledde till att jag tröståt. Det fanns också människor i min närhet mellan 2010 - 2012 som fick mig att må ännu sämre. Fick mig att se ut som ett arsle åt resten av världen. Så jag gick ner mig ännu mer. Kunde inte, ville inte sluta supa varje helg. Så såg det ut fram till julen 2012. Då insåg jag att det var dags att ta tag i livet och ändra på mig själv. Eller våga vara mig själv rättare sagt.

 

Det skrämmer mig nästan när jag tänker på hur långt jag har kommit på bara ett halvår. Kilon har försvunnit, självkänslan har vuxit enormt och för första gången så kan jag säga att jag är stolt över mig själv. Jag har tagit steget mot att följa mina drömmar, bli det jag vill. Jag är inte längre blyg och rädd för nya ansikten. Fast det är klart att jag har mina dåliga dagar ibland, men de betydligt mer sällsynta idag än för ett år sen. Från och med nu ska jag jobba mig framåt, njuta av livet och en dag flytta bort från den här hålan som har skadat mig så mycket.

 

Man ska aldrig ge upp hoppet om sig själv. ALLT kan bli bättre bara man vill. Förhoppningen med denna text är väl att någon kanske kan finna inspiration eller motivation till en förändring. Om någon orkar läsa hela det vill säga. Hahah!

 

Puss på er allihop!

Måste bara få prata av mig lite angående det heta ämnet Justin Bieber.

 

Jag förstår mig inte på de där tjejerna som satt och grät ögonen ur sig bara för att Justin hade mask på sig när han gick in till hotellet. Det är helt sjukligt att de sedan säger att de inte ska gå på hans konsert bara av den lilla anledningen.

Jag förstår varför han bar mask. Han måste liksom precis som alla andra, få ha ett privatliv ibland. Han har varit på turne ganska länge nu, och förstår ni hur mycket fans han möter varje dag? Hur många som han kanske inte ens orkar träffa egentligen? ALLA människor blir leds ibland. Dessutom är Justin en VÄLDIGT stor offentlig person så han får nog aldrig ta en lugn stund. Han hatar inte sina fans bara för att han väljer att dölja sitt ansikte. Antingen var det bara en kul grej eller så kanske han inte orkade träffa er allihopa just då. Och eftersom det är så himla många tjejer som springer efter honom hela dagarna så förstår jag att han är leds. Jag hade då blivit det.

Så istället för att vara arga eller gråta, tänk på allt bra som han gör för människor varje dag. Ingen verkar uppmärksamma hans bra gärningar, inte ens hans största fans. Det är ju ganska tragiskt om inte annat.När det påstods att han rökt hasch så blev det världens liv, samma sak när han slagit till en paparazzi eller skrikit åt sina fans. Men ingen säger nåt när han hälsar på sina fans, besöker barnsjukhus eller liknande.

 

 

Hittade en bild som beskriver bättre hur jag menar.

Har fått mycket kritik för mina kära klistermärken som jag beställde för några månader sen. Ganska många månader sen.. haha. Har skrivit om detta på min förra blogg men måste få dela med mig igen.

 

"SD=Rasister". Sant eller falskt? Frågar man mig så är det sant. Finns inte mycket på denna jord som jag hatar mer än SD. Enligt min åsikt så är dessa patrask rasister. De är smutsiga, äckliga människor. Det är svårt att finna rätt ord som beskriver dessa dåliga ursäkter till människor, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Sist jag skrev om detta så blev jag kallad "wigger" av någon anonym jävla p12. Wigger? Vet du vad det är? Knappast. Jag är många olika saker som människa, men jag är fan inte Wigger. Jag är bara en sån som står för vad jag tycker. Sen kommer ju många och kallar mig outbildad då "sd minsann INTE är rasister".. Nehe..? Vad är dem då? Kommer inte Sverigedemokraterna ursprungligen från BSS (Bevara Sverige Svenskt)? Jo serru, det gör dem. "De är nationalister, det är inte samma sak" Jasså det är dem? För det är ju normalt att springa runt och kalla folk "blattelovers" hit och dit, jaga folk med järnrör och klanka ner på människor med annan hudfärg. Ursäkta min franska men VISST FAN ÄR DE RASISTER.

 

Jag står för allt jag skriver. Så är det bara. SD=RASISTER!

Förlåt om inlägget blev rörigt men jag är jävligt upprörd. Puss och kram!

SPRID SOM VIRUS FOLK! Kom igen nu!

 

Repostar ett inlägg från min förra blogg.

Jag förstår att vissa av er inte förstår Kartellen. Ni förstår inte för ni vill inte förstå. Ni har aldrig behövt uppleva utanförskap, ni har aldrig känt er missförstådda. Ni lutar er tillbaka mot den trygghet ni har haft hela livet. Ni kan inte för ert liv se vilka problem som finns i samhället. Ni väljer att inte bry er om alla problemen. Alla miljonprogram, all utanförskap och all missförståelse. Det finns! Tro mig. Det räcker med att bara gå utanför dörren så kommer ni se allt. Jag har själv fått smaka på utanförskap och missförståelse. Hela min uppväxt har jag kämpat mot utanförskapet. Hela mitt liv har jag känt mig missförstådd. Jag har haft mina problem hemma, i skolan och ute i samhället. Men det betyder naturligtvis inte att jag blev kriminell eller började med droger. Det måste inte gå så långt för att man ska få förståelse för andra som har det svårt. Men tänk om det hade blivit så? Tänk om jag hamnat i det träsket? Med kriminalitet och droger. Hur hade mitt liv sett ut då? Jag har sett såna människor. Det är hemskt hur det kan bli.

Det är just därför jag tycker Sebbe är en sån stark person. Han har levt det hårda livet. Och en dag bestämde han sig bara för att han kan bättre. Han var på behandlingshem för att bli av med sitt drogproblem. Och nu tar han hand om sina barn, han hjälper ungdomar genom Fryshuset, han har en teater som är otroligt populär, och Kartellen säljer guld med sitt nya album. Säg mig hatare, har ni gjort något sånt med era liv?

Jag vill göra som Sebbe. För i tystnad har jag gått runt i flera år och bara svalt allt som hänt runt mig. Burit runt på mitt utanförskap för att jag inte vetat vad jag ska göra. Men nu, när jag börjar rensa bort negativa saker från mitt liv, så har jag bestämt mig för att bli en del av något större. Jag vill hjälpa andra som känner som jag och många andra känt. Jag vill lära andra människor att man kan bli det man vill, oavsett vad andra säger.

Det är just därför Sebbe är min största förebild, och honom kommer jag bära med mig genom hela livet. Jag står upp för det jag tycker, och jag tycker om Kartellen. Jag står upp för dem. Sen får ni säga vad ni vill.

Och nej jag drar inte alla över en kant, vissa kanske bara ogillar deras musik. Så grina inte i onödan.

Sanning, rakt igenom. Håller med honom till hundra!

Jag uppriktigt älskar Bängan av hela mitt hjärta. Han är så jävla skön! Tycker alla borde ta sig tid att titta alla delar av den lilla webbserie och öppna ögonen lite.

 

Bängan Lagerblad for president! Fuck REVA!

 

Det här är en låt som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer sluta publicera överallt.

 

 

Jag såg en bild på Instagram häromdagen. Både Critical (Basementality) & Sebbe Staxx hade lagt upp den. Det var ett fotografi av ett inlägg som någon smutsig rasistgrupp hade lagt upp på Facebook. Jag blir så arg på såna här människor: