Jag slits åt två olika håll just nu. Jag är exakt där jag vill vara, alltså "jobb"mässigt. Jag har längtat till musikbranschen i flera år. Jag har länge velat vara en del av den svenska hiphopen. I mars 2014 när jag flyttade hit så var jag stensäker på vad jag ville göra. Jag var 100% säker på vad jag ville göra, ända tills 30 november 2015. Datumet då jag landade hemma, hemma i Norrland. På det stället som jag hatade av hela mitt hjärta, vilket var anledningen till att jag flyttade därifrån. Men saker hände, saker som jag väljer att inte ta upp här. Dessa saker kom att förändra hela mig som människa. 

Jag skulle bara vara borta fram till nyår. Den 3 januari skulle jag åka hem till Stockholm. Men jag fastnade. Jag ville inte tillbaka hit, samtidigt som jag ville det. Jag har nog aldrig varit så ledsen över att lämna min hemstad som jag varit nu. Klumpen i magen var större än någonsin. Allt som hänt under mina 7 veckor där uppe hade inte riktigt sjunkit in ännu, så hela jag var splittrad. Speciellt efter nyårsafton. 

Ta mig inte fel. Jag älskar Stockholm. Jag älskar allt jag åstadkommit här, och jag älskar mina fina vänner. Jag älskar utbildningen jag går, och framförallt så älskar jag musiken och min blogg. Men, jag älskar dem jag har lämnat kvar där uppe också. Vissa människor där hemma, både gamla och nya vänner, har liksom bränts fast i bröstet på mig. Jag saknade dem redan innan jag ens satte mig på flyget. Men samtidigt som jag vill tillbaka dit, så vill jag stanna här. Jag vill stanna här och bygga på det jag påbörjat, och spendera min tid med att arbeta med det jag brinner för. 

Jag kommer aldrig ge upp på det här. Musiken, bloggen, utbildningen. Det är det här jag brinner för. Problemet är bara att "hemma" inte längre är en plats på kartan, hemma är i armarna på en annan människa. Och den känslan är livsfarlig.

 

Det känns sjukt konstigt att vara tillbaka hemma, eller vad jag nu ska kalla det. Jag tror jag stannade i Norrland alldeles för länge. För nu har jag kommit till en punkt i livet då jag knappt vet vem jag är. Jag har fått tillbaka såna människor som jag trodde att jag aldrig skulle se igen, fått uppleva såna saker som jag aldrig hade förväntat mig av dessa människor. Det har varit så pass intensivt så jag varit i chocktillstånd i över en månad.

 

Jag ska vara ärlig, jag ville inte åka tillbaka hit. Men jag ville inte heller stanna kvar där resten av livet. Förstår ni varför det är jobbigt för mig? Jag vet liksom inte vart jag vill spendera mitt liv. Inte just nu iallafall. Just därför har jag undvikit bloggen. För att jag har haft för mycket känslor att arbeta ur systemet. De är fortfarande kvar. Helst av allt så skulle jag sätta mig på flyget och åka tillbaka. Men jag fick rådet av min mamma att stanna här en stund och verkligen fundera ut vad det är jag vill, så jag får helt enkelt testa det. 

 

Och medans jag funderar så ska jag försöka hålla mig sysselsatt. Jag har ju planerat in en del roliga grejer som ska fixas så snart som möjligt. Så idag ska jag spendera dagen med att skicka iväg nödvändiga mail till de berörda i mina olika projekt. Så oroa er inte. Musiken är fortfarande det viktigaste i mitt liv, så kommer det nog alltid att vara. 

 

Dock kan jag inte bädda in inlägg här osv ännu, ska försöka ordna det också idag eller ikväll. 

Håll ut, snart är jag back on track igen!

 

Vi hörs senare, eller imorgon.

 

Jag har inte lyssnat speciellt mycket på just svensk hiphop sen jag kom hem till Norrland, haha. Men jag har ändå letat efter någon ny låt att festa till. Så kom det en perfekt jävla partylåt från Samboii helt plötsligt! Love it.

 

Kolla in videon ni också!

 

Jag har tyvärr varit helt off igen, som vanligt. Men fick denna skickad till mig för några dagar sedan, av båda dessa tunga grabbar faktiskt!

 

Jag gillar den, den är classic!

 

Hoppas ni också diggar!

 

Hejhej! Jag vet att jag varit off igen, men ni vet varför det blir så här ibland. Nyårshelgen var ganska kaosig. Jag har bland annat hunnit vara på bröllop och massa annat. Men bättre sent än aldrig att sammanfatta året, eller? Haha.

 

2015 var i sin helhet ett bra år för mig. Förutom de 6 månaderna då jag låg i sängen i någon slags djup depression. Vad det handlade om har jag som tur var lagt bakom mig för längesen. Det känns skönt att veta att den där personen aldrig kommer kunna påverka mig igen. 

Andra halvan av 2015 var dock bättre. Jag fick tillbaka människor som jag trodde att jag förlorat förevigt. Dessa människor är några av mina allra bästa vänner idag, 2 av dom är till och med familj just nu. Det är jag otroligt glad över. Sen så verkar min sk karriär tagit fart ordentligt under årets sista veckor. Har fått så otroligt feta erbjudanden de senaste veckorna. Så när jag väl tar mig neråt igen så har jag en del att se fram emot. Jag tror ni som läser också kommer bli förvånade. Så jag är överdrivet peppad på det nya året.

 

Detta året har jag skitit fullständigt i att ge nyårslöften, för man håller de nästan aldrig. Det enda jag har lovat mig själv är att kämpa ännu hårdare det här året, och inte låta andra människor dra ner mig. Sen hade jag en väldigt personlig önskan på tolvslaget men den hör inte hemma här. Inte riktigt än iallafall. 

Beslutsångesten över vart i Sverige jag vill bo har däremot inte släppt än. Jag kan verkligen inte bestämma mig. Men förhoppningsvis har jag bestämt mig snart!

 

Hoppas ni andra har haft en underbar start på det nya året. Lämna gärna en kommentar om det hänt något spännande som ni vill dela med er av!