Årets album var knepigt att välja i år. Dels för att det inte kommit särskilt många, och dels för att jag inte kände mig riktigt tagen av något av dem. Tills Aleks släppte sin platta. Det är första gången han släpper album, sedan 2011. Jag gick och väntade på detta sååå länge. För jag visste att den var på väg.

 

Och vet ni vad det bästa var? Alla mina förväntningar uppfylldes.

Det finns väldigt få artister i den här världen, som kan få mig att känna så starka känslor som Aleks kan. Är jag ledsen? Då lyssnar jag på Aleks. Är jag glad? Kär? Då lyssnar jag på Aleks.

För han är ju en så fantastisk låtskrivare, och hans sångröst? Behöver vi ens säga något om den?

När det kommer till samarbetena på plattan, så var det ett riktigt bra val av artister. "Varm", som han gjort tillsammans med Cherrie är min absoluta favorit. Jag blir så lugn av både texten och deras röster. På stadig andraplats så hittar ni låten "Ingenting", med Abidaz. Det är en sån där låt som jag lyssnar på när jag behöver boosta mig själv lite extra.

 

Men egentligen behöver inte Aleks några samarbeten. Han är helt fantastisk på egen hand också. För de bästa låtarna på plattan är ju såklart hans sololåtar. För man kan aldrig få för mycket av Aleks. Av dessa låtar kan jag nog bara välja en favorit, även om alla är fantastiska på sitt sätt. Och den favoriten heter "För alltid". Det är den perfekta låten i nästan alla situationer. Känner du dig glad? Behöver du lite pepp? Firar du något? Lyssna då på den låten. Jag lovar, det kommer kännas ännu bättre sen.

 

Jag tror ni fattar poängen med mitt val nu. Aleks är en fantastisk artist, som gör fantastiska låtar, som i sin tur blev ÅRETS ALBUM 2016.

 

Tack Aleks, och jag hoppas jag får äran att träffa dig någon gång! (Igen, haha)

 

Oftast lyckas jag välja årets låt väldigt tidigt på året. Men 2016 blev ett undantag. Det är absolut inget illa menat dock, tvärtom. Det har varit ett sjukt svårt val. För det har släppt så sjukt många grymma låtar! Men vissa fastnar mer än andra, och så är det nog för alla. 

 

Parham släppte visserligen sitt album rätt tidigt, i Maj om jag inte minns helt fel. Men jag hittade det inte förrän i början av oktober. Vilket är sjukt dåligt av mig för att vara helt ärlig. I sin helhet så var det ett väldigt starkt album. Men det var speciellt en låt jag fastnade för, så då är det klart att den blir årets låt. "Håller mig vaken." 

Jag tror jag fastnade redan när första ljudet lämnade högtalarna. Beatet var så otroligt drömmigt, och det fick mig så otroligt lugn. Låten gick på repeat i hörlurarna, hela dagen på jobbet, när jag hittade låten. Det slutade med att jag kunde den utantill på mindre än en dag, haha!

 

Det första jag kände var nog behovet av kärlek. För om man lyssnar på texten så vill man inget annat än att vara så där underbart kär, som han verkar vara. Dessutom kunde jag nog relatera till texten ett tag. Tolka det hur ni vill. 

 

Parham är en stjärna på att skriva texter som verkligen fångar min uppmärksamhet. Hans musik liksom prickar mig rätt i själen. Och det är för mig en stor grej. Med just denna låten så fångade han mitt hjärta ganska snabbt. För när hans röst flyter ihop med beatet så blir jag liksom helt hypnotiserad. Just därför blev denna vinnaren av årets låt 2016, för den gick rakt in i hjärtat och stannade där.

 

Dessa två killar från Göteborg tpg mig med storm i början av året. Det var faktiskt min fina Bella som introducerade mig för dem. Och jag kommer ihåg vad hon sa till mig. "Dem här 2 kommer bli så jävla stora, vänta bara." 

Jag visste att hon hade rätt, för jag hörde precis samma sak som henne: talang!

 

Under året så har jag följt dem och deras framgång flitigt. Jag märkte hur de syntes mer och mer överallt på sociala medier, och sen kom den dagen. RMH Blockparty, när jag äntligen fick se dem live, på hemmaplan. Och de var minst lika bra live, som när jag spelat deras musik på Spotify. Det var längesen jag blev så tagen av en livespelning som när jag hörde och såg Sammy & Johnny. 

 

Och plötsligt såg jag hur de slog igenom. Med en riktig smäll. Nu är de liksom överallt. Deras musik öppnade en helt ny dörr för mig. Deras beats är unika, för att de har en sjukt duktig producent, Filip Hunter. Och sättet de spottar sina rader på likaså. 

De har såklart släppt videos då och då under hela året. Men det var inte förrän debut-EPn kom, "Hundra80", som jag bestämde mig. Detta ÄR årets fucking nykomlingar. 

Det har poppat upp många nya grymma artister 2016, men ingen har imponerat på mig lika mycket som dessa två. 

 

Sammy & Johnny Bennett är en viktig del i svensk hiphops framtid. Och 2016 var året som de sparkade upp dörren på riktigt. Jag hoppas och önskar att alla ska se dem på samma sätt som jag gjort det senaste året. Dessutom hoppas jag att deras framgångar fortsätter på samma spår, för jag vill verkligen höra mer av det här. Mycket, mycket mer.

 

 

 

Jag började skriva denna motivering med målet att ha skrivit den till årets EP. För där tror jag alla håller med mig, "Välkommen hem" var årets jävla EP. Men efter vägen förändrades något. Motiveringen blev mer och mer inriktad till Erik Lundin som artist. Så därför får han båda kategorierna iår. Vill ni veta varför? Fortsätt läs.

 

Ingen EP har imponerat mer på mig under det här året, än just "Välkommen hem". Erik Lundin tog mig med storm redan förra året när han släppte "Suedi" likt en bomb över Sverige. Men när den första EPn kom, så var mitt val för det året redan gjort. Något som jag helt ärligt ångrar idag. Men som tur var, släppte han en till bomb 2016.

 

Tro mig, jag har lyssnat på Erik Lundin i evigheter, redan långt innan Suedi. Sedan back in the days när han gick under "Eboi". Men som många andra redan sagt, något förändrades när namnet byttes ut. Texterna på svenska känns liksom råare, ärligare, och det finns så mycket känsla bakom skrivandet. Han liksom målar upp hela världar med sina ord. Han är en poet, vilket han än en gång visade med "Välkommen hem". Men den skiljer sig ändå rätt mycket från förra släppet. Melodierna på den här EPn är mjukare, och på något vis lite mer harmoniska. Soundet är mindre elektroniskt. Den känns lite mer klasskisk hiphop helt enkelt. 

Men för att vara helt ärlig, när det kommer till Erik Lundin, så lyssnar jag mer på hans texter än musiken i bakgrunden. För om det är något han är, så är det en av Sveriges vassaste låtskrivare. Bara textmässigt så är hans senaste släpp ett mästervärk, detsamma kan man säga om "Suedi". Han är sjukt kreativ i sitt textförfattande, och beatsen i bakgrunden kompletterar bara magin. 

 

Så tack Erik Lundin. För att du är en fantastisk låtskrivare, och artist. Du har härmed tagit hem 2 kategorier för den bästa musiken 2016, och jag hoppas på att få höra ännu bättre grejer från dig under nästa år!

 

Den här kategorin var nog den lättaste iår. Varför? Jo för att direkt jag såg denna så visste jag att ingen kommer slå den. Inte på hela året. 

 

För det första så är detta en 360 video. Vilket innebär att den är filmad med 360 graders kamera, så man ser verkligen ALLT. Och man kan vrida bilden i princip hur mycket som helst. Det blir lite som att man är med i videon själv. Helst skulle jag nog se den med ett par VR-glasögon, bara för att göra den ännu bättre. 

 

För det andra, hemmafest-viben fångade mig direkt. Den där enkelheten i en hemmafest, den där känslan man får. Ni vet exakt vad jag menar. Det är svårt att förklara, men alla borde ha känt den någon gång. Intimt kanske är rätt ord att välja, men jag vet inte riktigt. 

Sedan vill jag bara tillägga att Mwuana är den enda som gjort den här typen av video hittlls, vilket också gjorde mitt val sjukt enkelt. Nytänkande är alltid något som fångar min uppmärksamhet.

 

Från början så tänkte jag faktiskt vara med på inspelningen av den här videon, men när det väl kom till kritan så blev det inte av. Vilket jag ångrar grovt efter att ha sett resultatet. Dessutom var det många andra grymma artister på plats, utöver Mwuana. Han är förövrigt fortfarande en av de bästa i Sverige, och det kommer nog aldrig förändras. Att det var så många grymma artister med i videon, är ännu en anledning till att det blev årets video. Den visar liksom sån gemenskap. 

 

Summan av detta blir att Mwuana fortsätter briljera som artist. Och detta var bara ett av hans många grymma släpp det här året. Dessutom är ju låten så jävla bra, har spelat den tusen gånger under året, minst. 

 

Fortsätt med det du gör!

 

Jag gillade originalet nog mycket, men sen kom en remix också. Med vilka då? Jo Ivory och Bilal, kan det bli annat än bra? 

 

Jag satt helt allvarligt och nötte denna sen dag 1. Jag spelade den om och om tills jag hade lärt mig hela låten utantill. Och vet ni varför denna fick bli årets remix? Jo för att jag fortfarande inte ledsnat på låten. Jag lyssnar fortfarande på den, inte lika ofta, men då och då. Sedan så tycker jag inte heller att det kommit någon remix som kan jämföras med den här. Det fanns andra som var bra, men den här var bättre.

 

Dessutom gjorde ju Kiaan en ganska så stark debut med original-singeln, vilket även det gör att han förtjänar att finnas med på min lista!

 

 

Trodde ni verkligen att jag skulle välja någon annan låt? Efter att till och med ha tatuerat in låttiteln på handen?

 

Jag gick och väntade på denna i jag vet inte hur länge. Det var hintar på Instagram hur länge som helst. Men när låten kom så var den långt ifrån vad jag trodde. Jag hade förväntat mig en riktig kärlekslåt, men så blev det såklart inte. Jag fastnade redan från första lyssningen. Sen gick den på repeat hur länge som helst. 

Detta är verkligen en låt som man antingen älskar eller hatar, det finns inget mellanting. För den har ett speciellt sound.

 

Men enligt min åsikt så är detta verkligen årets låt!

 

Som ni alla säkert minns så släppte Keya sin debut-EP för inte så längesedan. Det är en EP som påverkat mig väldigt starkt, det har jag redan skrivit ett inlägg om tidigare.

 

Det har varit många starka debuter i år, så det var svårt att välja till en början. Men sen tänkte jag med känslorna igen, och valde därför den som påverkat mig mest. Det var en storm av känslor att lyssna igenom "Nyanser av blå", från början till slut. För Keya har något, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men han har den där lilla detaljen som andra saknar. Jag har varit hooked på hans musik ända sedan jag hörde "Va händer len?" första gången. 

 

Dessutom la jag in alla låtarna från EPn på min lista, och det händer inte ofta. Har ni missat Keyas debut så har ni verkligen gått miste om något!

 

 

Första gången jag såg den här videon så hade jag redan bestämt mig. Det skulle krävas mycket innan någon lyckas slå kreativiteten i den här videon. Så mycket humor, och så jävla mycket påhittiga scener. 

Dessutom är hela videon filmad framför en helt vit bakgrund, men det tänker man inte på då den verkar utspela sig på flera olika platser. Min favoritscen är när de står i krogkön, eller när de spelar gitarr och gråter i "regnet". 

 

 

Jag har försökt förklara det, till och med för Adam. Men känslan är svår att beskriva. Albumet kom till mig under min mörkaste period i livet. En period då jag bara låg i min säng 80% av tiden och var helt känslomässigt förstörd. Det var den enda musiken jag kunde lyssna på. Jag kände igen mig i varenda text, och jag lyssnade på dem om och om igen. I flera veckor, kanske till och med månader, så var The Empty det enda jag lyssnade på. 

 

Adam och hans fantastiska album räddade mig från det jobbigaste heartbreaket jag varit med om. Man skulle kunna säga att The Empty räddade mitt liv. Och om ni fortfarande inte har hört det så har ni verkligen gått miste om något helt otroligt. 

 

Så snälla, ta er tid att lyssna igenom plattan idag! Tyvärr kunde jag inte bädda in Spotify koden för min dator bråkar med mig, men klicka er in själva och lyssna. Eller för er som inte har Spotify, så finns hela albumet även på SoundCloud!

 

 

 

 

 

Det slutade med att jag valde den EPn som jag spelat mest under året, för det borde logiskt sett betyda att det är den jag gillat bäst. Det är dessutom första gången någonsin som jag gillat varenda låt på en EP.

 

Grillat & Grändy gör det med humor, allt behöver inte handla om allvarliga saker hela tiden. Det är det jag gillar med deras EP. Det är lekfulla låtar, som man blir glad av. Det är extremt mycket slang också, vilket gör det hela så mycket bättre. Jag har gillat deras musik sedan dag ett, och så kommer det fortsätta!

Jag skulle vilja välja en favoritlåt men det går inte. Alla låtarna är lika bra. Alla låtarna får mig att bli så himla peppad och glad. Så all in all, detta är en EP som jag spelar när jag behöver bli på bra humör, eller när jag redan är på bra humör!

 

Dessutom hade de ett så himla flippat och roligt omslag till EPn, så det la också en stor vikt vid mitt beslut. Man ville liksom bara kasta sig ut och hoppa fallskärm med dem, haha!

 

 

I och med att det är slutet på December, och slutet på året, så måste jag ju börja med min Årets-lista nu! Första kategorin för i år får bli årets artist. Varför? Jo för att den kategorin var absolut lättast att fylla i år. Det finns många aspekter att tänka på när man väljer ut årets artist. Men av någon anledning så bara kom det automatiskt i år. Helt tveklöst skrev jag ner hans namn på pappret:

 

 

Det känns som att ingen artist i Sverige har gjort samma intryck på mig 2015 än just Mwuana. Han har något som resten av dem inte har. Han har sin egen stil, sitt eget sound, sin egen röst liksom. För om jag ska vara ärlig så kan jag inte nämna en enda artist till idag, som gör detsamma som Mwuana. 

 

För mig började det med "Parranoia", sen kom hela andra EPn (jag var beroende av varenda låt), efter det totalt fastnade jag för videon till "Natural Born Killers", ja ni fattar grejen. Ingen har påverkat mig känslomässigt genom musik som Mwuana lyckats göra 2015. Hans musik går liksom rakt in i själen på något sätt. Kanske är det för att han är så egen i sitt sätt att göra musik, och kanske är det för att texterna han skriver är genialiska.

 

Dessutom har jag hört från andra som träffat honom personligen, (jag har inte fått äran till att göra det än), att han är en otroligt varm och ödmjuk person. Att han är väldigt trevlig och framåt när man träffar honom. Själv tror jag att han skulle vara en otroligt intressant person att intervjua, och förhoppningsvis får jag äran att göra det en dag! 

 

 

I även denna kategori fick 2 stycken bli valda. Det kändes inte mer än rätt att plocka ut två då det kommit sjukt många nya artister i år.

 

Årets nykomling nr.1: Denz

 

Första gången jag hörde Denz var på "Västeraq" som Pato Pooh släppte i våras någon gång. Jag föll direkt för hans unika sound och var bombsäker på att han skulle släppa feta grejer. Och vet ni? Det gjorde han.

Allt som Denz har släppt iår är guld. Det började med Jetski, och fortsatte till Måste. Båda låtarna är helt överdrivet bra och jag har nött dem till månen och tillbaka känns det som.

 

Eftersom jag är ett stort fan av remixer så kändes denna kategori självklar. Jag verkligen älskar när artister väljer att jobba tillsammans för att göra feta grejer ihop.

 

Det har kommit en del feta remixer under det här året, men en av dem stod ut lite extra. En remix med BARA tjejer. Säg mig, har detta gjorts tidigare? Inte vad jag vet iallafall. 

Därför gjorde Linda Pira en så himla bra grej. Hon samlade ihop de bästa tjejerna inom musik och gjorde en fet remix på sin låt "Knäpper mina fingrar". Bland namnen hittar vi både etablerade och mindre etablerade artister. 

Hela den här grejen är som en käftsmäll som visar att tjejer kan göra det minst lika bra som alla killar där ute!

 

Tack för en grym låt tjejer!

 

Kan ni gissa vilken låt som jag har valt till årets sommarplåga?

När jag sa till en polare vilken jag hade valt så var det självklart även för honom, även om han inte lyssnar speciellt mycket på svensk hiphop.

 

Årets sommarplåga har spelats på radiostationer över hela landet, hela sommaren. Den har spelats så mycket på fester osv, att jag inte längre kan lyssna på den. Det är trist, för låten är bra. Men det är otroligt sönderspelad överallt.

Låten jag har valt äär Labyrints "Chilla lide" såklart!

 

 Att välja årets låt var enkelt, nästan för enkelt. Jag tror jag bestämde mig redan när jag hörde den för första gången. För jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men ni vet när man hör en speciell låt och alla känslor kommer samtidigt? Det bara blir så med vissa låtar. Det är speciellt refrängen i den här låten som verkligen rycker tag i mig. Haha kan inte förklara bättre.

 

 

 

Årets EP var väl egentligen den enklaste kategorin att välja, för det fanns egentligen bara en EP som jag lyssnat sjukt mycket på. Men sen hände något. I November kom en till EP som jag inte kan sluta lyssna på. Så då fick det helt enkelt bli två stycken även i denna kategori. Fast det gör ju egentligen inget.

 

 

Hur jag än försökte att välja så kunde jag inte välja bara ett album som årets album. Det har kommit några riktigt bra plattor under året men det har funnits två som verkligen har stuckit ut ur mängden.

 

Det ena är Ison & Filles "Länge leve vi". Det är nog det albumet som jag lyssnat mest på under året, och även det albumet med som jag gillar alla låtar på! Ison & Fille är ju topp 1 för mig inom Svensk hiphop och det kommer de nog fortsätta vara ett bra tag till.

 

Det andra albumet är Parhams "Pojk". Det kanske inte har spelats lika mycket som Ison & Fille. Men Parham levererar sjukt bra texter på den här plattan, och det är oftast bra texter jag vill åt när jag lyssnar på musik. Att även ha "Pojk" i fysiskt ex är ju typ det bästa.

 

Dessa två plattor får därför dela på förstaplatsen i år. För jag kan verkligen inte välja bara en.

 

Egentligen känns det lite konstigt att lägga tid på bloggen nu mitt på julafton men dagens kategori ska upp ändå!

Och dagens kategori är årets artist. Denna kategori var absolut svårast att välja, men jag lyckades tillslut.

 

 

God Jul på dig, och alla läsare såklart!