Ni vet den där känslan när man inte riktigt kan sätta ord på sina känslor? När humöret pendlar uppåt och neråt i en jävla fart och hela livet bara känns skevt? Idag är en sån dag. Jag vill inte ens gå in på vad problemet, för tro mig jag vet vad som är fel. Men däremot vet jag inte vad jag ska göra åt saken. 

Så istället sitter jag och avreagerar mig åt syster i Skype och trycker i mig choklad. 

Jag känner mig ovanligt obrydd just nu, och det skrämmer mig för jag har aldrig känt så här tidigare.. Sen så har vi den här rädslan för att berätta om mina känslor till en annan människa. Det funkar inte för mig. Jag vill/vågar inte lyfta luren och gråta ut hos någon, jag har blivit bränd för många gånger.