Jag behöver lite terapi. Lite Stockholmsterapi. Jag behöver vattnet, jag behöver grönan. Jag behöver sitta i slänggungorna ett tag och bara titta på allt det där vackra.

Jag behöver Söder. Jag behöver tuben. Hur konstigt det än låter. Jag behöver Morfars altan, behöver Farsta. Jag behöver stressen i Stockholm city, behöver människorna. Jag behöver känna mig som en i mängden. Lite halvt vilsen, på jakt efter något större. Jag behöver betonghusen som sträcker sig efter gatorna. Jag behöver Stockholmsnatt. Jag behöver promenader genom staden med någon jag tycker om. Jag behöver nya människor. Jag behöver irra runt i timmar, i den stora staden. Jag behöver uteserveringarna, behöver solen. Jag behöver plattan, och alla människor man passerar där. Jag behöver smaken av alla kulturer som blandas på en och samma plats. Jag behöver min hemstad  Det enda stället där jag känner mig hemma.

 

Jag behöver storstadspulsen, och jag behöver den nu.